Kristina Ljungros
bloggar om sexualpolitik och livet som förbundsordförande för RFSU.
tisdag 20 augusti 2013
Hösten är här - full fart med RFSU & Sektor3
Under hösten kommer jag att arbeta halvtid som chef för Sektor3 - tankesmedjan för det civila samhället.
Alla kanske inte vet att mitt uppdrag som ordförande för RFSU är en arvodering på halvtid. Vid sidan om det gör jag redan olika kortare konsultuppdrag. Under hösten kommer jag, istället för att göra mindre konsultjobb, att arbeta halvtid som chef för Sektor3. Detta innebär inte att jag kommer att lägga mindre tid på RFSU, utan jag finns kvar precis som vanligt. Uppdraget för Sektor3 är tidsbegränsat och tar slut vid årsskiftet.
Sektor3 är tankesmedjan för det civila samhället som synliggör, granskar och väcker debatt om förutsättningarna för och betydelsen av civila samhällets organisationer.
Nu i höst ser jag allra mest fram emot att sätta igång arbetet med Vision 2020! Under vårens kongress antog vi vår framtidsplan, nu gäller det att sjösätta den. Vi är en växande organisation som syns och hörs allt mer genom vår sexualupplysning och vårt politiska påverkansarbete - över hela landet, det ska vi fortsätta utveckla. Jag ser fram emot ett spännande år med mycket sexualpolitik, inte minst inför valen till Europaparlamentet, riksdag samt kommuner och landsting. I slutet av september har förbundsstyrelsen sitt första styrelsemöte inför hösten och då kommer vi att fokusera på just politiska prioriteringar inför valet.
Följ det arbetet här på bloggen!
onsdag 19 juni 2013
Ytterligare väntan för ensamstående kvinnor
För ett år och tre månader sedan gav riksdagen regeringen i uppdrag att skyndsamt
återkomma med ett lagförslag
som ger ensamstående kvinnor möjlighet till att genomgå assisterad befruktning
inom den svenska sjukvården. RFSU har länge efterfrågat lagförslaget och idag
kom beskedet att utredaren lagmannen Eva Wendel Rosberg ges i uppdrag att förutom att utreda frågan om
surrogatmödraskap ska lägga fram ett lagförslag som möjliggör för ensamstående kvinnor att
genomgå assisterad befruktning .
Utredningen
ska inom två år ta ställning till om surrogatmödraskap ska tillåtas i Sverige och inom ett
år ska lagförslaget om ensamståendes rätt till assisterad befruktning vara
färdigt. RFSU
RFSU
är positiva till att vi äntligen får ett besked om när lagförslaget ska
presenteras, men ställer sig kritiska till den långa utredningstiden. Det är nu
över ett år och tre månader sedan riksdagen fattade beslutet om att regeringen
skyndsamt skulle återkomma med lagförslaget och det kommer nu alltså att dröja
ytterligare ett år. Detta är inte vad vi kallar skyndsamt och det är svårt att tolka
på något annat sätt än att frågan inte är prioriterad av regeringen. Många
kvinnor har väntat länge nog på detta och har inte tid att vänta utan tvingas
fortfarande resa utomlands för att få möjlighet till assisterad befruktning. Frågan är inte särskilt komplicerad och förslaget hade kunnat komma
långt tidigare.
torsdag 2 maj 2013
Svensk abortlagstiftning är bra!
Sverigedemokraterna har skrivit en replik på min debattartikel som infördes på Brännpunkt 30 april. Inte nog med att Jimmie Åkesson for med osanning i SVTs Agenda, även i deras replik finns ett stort antal faktafel. Många av dessa bemötte jag redan i mitt första debattinlägg och jag kommer därför inte att svara på dessa felaktiga påståenden en gång till.
Vad händer i länder där aborträtten inskränks? Minskade antalet aborter? Nej, istället anlitas privatläkare eller andra som tjänar en hacka på att utföra illegala och många gånger osäkra aborter. Den svenska nutidshistorien vittnar om kvinnor som utsatts för onödiga risker och ibland med livet som insats.
Så såg verkligheten ut för kvinnor i Sverige före 1975. Runt om i världen dör 47 000 kvinnor årligen på grund av osäkra och illegala aborter. Och de som drabbas är kvinnor som inte har råd att betala för bra vård. I Sverige avslutar kvinnor oönskade graviditeter när de behöver göra det.
Om man vill arbeta för att minska de oönskade graviditeterna krävs ett bra preventivt arbete, ett första steg kan vara att studera regeringens egen utredning som leddes av Anders Milton. Om det är en minskning av de oönskade graviditeterna som är Sd:s verkliga intresse så undrar jag varför det helt saknas ett intresse för de åtgärder som gör skillnad?
Sverigedemokraternas bakåtsträvande abortpolitik grundar sig som sagt inte i ett intresse för att minska de oönskade graviditeterna utan i att kvinnor ska förlora makten över sina egna kroppar och fråntas rätten att besluta om att avsluta en oönskad graviditet.
(Bilden är tagen på en demonstration för Aborträtten i Stockholm 1994)
torsdag 28 februari 2013
Familjepolitiken måste komma ikapp verkligheten
Idag publicerade Smer rapporten ”Assisterad befruktning – etiska aspekter” där rådet tar ställning till ett flertal aktuella frågor kring
ofrivillig barnlöshet. Rådet tar ställning ibland annat surrogatmoderskap,
donation av befruktade ägg, ålder vid assisterad befruktning samt nedfrysning
av ägg. Smer vill helt enkelt öppna upp för fler behandlingsmöjligheter. Det är
med stor glädje jag tar del av denna rapport som visar på behovet av en lagstiftning
som kommer ikapp verkligheten.
Det finns idag fler möjlighet att bilda familj än vad lagen
tillåter. Ofrivillig barnlöshet drabbar 10-15 procent av befolkningen
och denna grupp måste ges ett ökat stöd. Barn kan aldrig vara en rättighet, men samhället bör göra mer för de som är ofrivilligt
barnlösa. Dagens rapport visar att möjligheterna finns, nu är det politiken som måste ta över och agera.
Vi behöver en familjepolitik som tar ett större grepp om dessa
frågor. Verklighetens familjer och teknikutvecklingen faller inte alltid inom lagstiftningens
snäva ramar. Familjepolitik är inte enbart en fråga om föräldraförsäkring eller
valfrihet kring förskoleverksamhet. Familjepolitiken måste innefatta och prioritera det stöd som ges till ofrivilligt barnlösa i deras
önskemål om att kunna bilda en efterlängtad familj. Centralt i detta är att titta
på barnens bästa, och då ska vi komma ihåg är att de barn som kommer till
världen genom assisterad befruktning eller surrogatmödraskap och de barn som
adopteras i regel är mycket efterlängtade.
I dagsläget finns ett antal problem och utmaningar som politiken
måste lösa. Fortfarande ges inte ensamstående kvinnor möjlighet till assisterad
befruktning, trots att riksdagens tog detta beslut för ett år sedan. Ett annat
problem är att vården som erbjuds ofrivilligt barnlösa skiljer sig åt
beroende på var i landet du bor, något vi visar i vår
Sverigebarometer. Landstingen får själva sätta upp vissa av villkoren och
resultatet blir att den vård du får beror på var i landet du bor. Som
exempel kan nämnas skillnader i antalet inseminationsförsök eller IVF-behandlingar,
åldersgränser, kötider eller prislapp. Detta är inte acceptabelt. Lika vård ska
erbjudas över hela landet.
Att verkligheten har sprungit före lagstiftningen fick vi höra om igår när P1 rapporterade om att det idag finns runt 100 barn i Sverige som tillkommit
genom surrogatmödraskap. Detta visar på det stora behovet av att se till dessa
barns rättigheter. Barnen finns redan här, men de saknar skydd i dagens
lagstiftning.
Ofrivillig barnlöshet är inget lyxproblem, utan ett samhällsansvar. Möjligheterna finns- det är nu dags för politiken att ta i dessa frågor.
måndag 25 februari 2013
Roland- ditt budskap sprider hiv
Roland Poirier Martinsson har nu i två texter på Svenska Dagbladets
ledarsida förklarat att en ökad distribution av kondomer inte är en framkomlig
väg för att minska överföringen av hiv. Du
läste rätt. För att ingen ska missa poängen från förra veckans inlägg slår han
i dagens text tydligt fast att kondomspridningen
inte motverkar epidemin.
För att minska spridningen av hiv behövs evidensbaserade
metoder och inte fri spridning av fördomar, något Roland ägnar sig åt i sina
två texter. Roland påstår att det som minskar överföringen av hiv är bland
annat att försena sexdebuten, ta hand om varandra och predika sexualmoral. Just
”predika sexualmoral” har varit en välbeprövad metod i många utvecklingsländer,
påhejade av västerländska biståndsgivare finansierade av kristna samfund. Denna
sexualmoral har inte sällan handlat om att unga ska avstå från sex. Forskning
visar att detta inte är en framkomlig väg i förebyggande arbete av hiv. Människor
har sex och då måste vi prata om det. Ju bättre sexualundervisning unga får-
desto större möjligheter har de att själva bestämma om och när de vill ha sex.
Forskning visar att bra sexualundervisning minskar risken för att unga blir
utsatta för sexuella övergrepp då man får kunskap och chans att diskutera vad
sex är och var gränsen för övergrepp går. Unga som fått sexualundervisning
använder i större utsträckning preventivmedel och är mer nöjda med det sex de
har. Att predika avhållsamhet innebär istället att människor påläggs skuld och
skam i samband med att de har sex och risken ökar för att preventivmedel inte
används och att man utsätter sig själv eller andra för risker. Det gäller även
de par i parallella förhållanden som Martinsson talar om, förhållanden som inte
alltid är stabila och där framför allt kvinnor har begränsade möjligheter att
fatta egna beslut om risktagande.
För att minska överföringen av hiv behövs mer kunskap och samtal
om hiv, både i Sverige och runt om i världen. Det är nu mer än trettio år sedan
hiv upptäcktes men fortfarande är kunskapen om hiv låg. En skrämmande stor
andel av den vuxna befolkningen i Sverige vet inte hur hiv överförs och
fördomarna mot människor som lever med hiv är många. Få vågar leva öppet med
sin hiv-status, just för rädsla att utsättas för fördomar och diskriminering. Detta
bidrar till att människor inte vågar testa sig för hiv, vilket i sin tur leder
till ökad överföring. Den största delen av dagens överföringar av hiv sker av
personer som inte känner till sin hiv-status, just för att det är då man är som
mest smittsam. Risken för överföring av personer som lever med hiv och som äter
bromsmediciner och praktiserar säkrare sex är i princip försumbar.
För att minska överföringen av hiv krävs ett uppriktigt
intresse och ett praktiserande av evidensbaserade metoder. Okunskap och
spridning av fördomar bidrar istället till en ökad spridning av hiv- något
Roland bidrar till.
tisdag 12 februari 2013
Varför leder så få anmälningar om våldtäkt till åtal?
I gårdagens Aktuellt rapporterades om att endast en liten
andel av alla anmälda våldtäkter leder till åtal, bland annat på grund av
undermåliga utredningar som tar alltför lång tid. Eva Diesen som forskar om
sexualbrott menade att många som polisanmäler en våldtäkt känner sig dåligt
bemötta under utredningen.
RFSU har länge krävt ökade resurser till polisutredningarna
och ökad kompetens inom rättsväsendet. För många är det ett stort steg att
anmäla ett sexuellt övergrepp, då krävs ett bra bemötande och ett snabbt
agerande. Bra utredningar är en förutsättning för att vi ska få fler åtal och
domar. Förutom stöd i den rättsliga processen måste människor som utsatts för
sexuella övergrepp få det stöd de behöver, oavsett var i landet de bor. Ett
mycket bra exempel är Akutmottagningen för våldtagna kvinnor som finns på
Södersjukhuset i Stockholm. Även om det inte är möjligt att öppna specialmottagningar
över hela landet så måste kompetensen finns inom vården.
Varför är det så få anmälningar som leder till åtal?
Kunskapen om detta är alltför bristfällig. Som vi påpekade i förra veckan när
förslagen om ändringar i sexualbrottslagstiftningen kom vill RFSU
att en granskningskommission tillsätts som får till uppgift att granska de
anmälningar som inte lett till åtal, vilket kommer att ge ökad kunskap om de
problem som finns för att sedan kunna åtgärda dessa.
I slutet av förra året tog några personer initiativ till
#vågaanmäl som syftar till att få fler personer att våga anmäla sexualbrott,
men även för att föra en debatt om varför uppklarningsgraden är så låg och vad
som bör göras. Det finns även exempel på andra bra initiativ som #prataomdet
som har fått människor att prata om sexuella relationer och gråzoner. Dessa
initiativ är mycket viktiga för att lyfta diskussionen och föra samtal om tydlighet
kring respekt och öppna samtal om sexualitet och rätten att bestämma över sin
kropp.
För att öka andelen åtal finns inte enbart en lösning, utan ett
flertal åtgärder krävs, men centralt är att öka kunskapen om varför så få
anmälningar leder till åtal.
måndag 11 februari 2013
Bra mödravård- även i Sverige
I lördagens DN kunde vi läsa om barnmorskor som har fått nog av bristande resurser inom förlossningsvården och där bland andra barnmorskan Eva Nordlund vittnar om att de inte kan garantera en trygg och säker vård.
Det är mycket anmärkningsvärt att kvinnor i Sverige inte kan garanteras en trygg och säker förlossning. Inom vården finns kunskapen och erfarenheten av att erbjuda en säker och bra förlossning, men för det krävs resurser. Frågan måste helt enkelt prioriteras politiskt och ekonomiskt. Läkaren Cecilia Chrapkowska skriver klokt om frågan.
Vi i RFSU arbetar tillsammans med våra samarbetsorganisationer världen över för att alla ska få rätt till en säker och bra mödravård, något vi uppmärksammar under vår årliga barnvagnsmarsch den 8 mars. Även i år kommer vi att gå med barnvagnar över hela landet för att kräva att frågan om mödradödlighet ska prioriteras och att 800 kvinnor inte ska behöva dö dagligen på grund av att de saknar rätten till bra mödrahälsovård, säkra förlossningar eller saknar rätten till abort. Globalt sett är det ett stort problem då kvinnors reproduktiva och sexuella hälsa prioriteras inte prioriteras. I Sverige har vi låg mödradödligheten, men att personal vid förlossningen inte kan utföra ett bra arbete på grund av resursbrist som bidrar till att kvinnor inte hinner få smärtlindring, skadas under förlossningen eller får en traumatisk förlossningserfarenhet är inte acceptabelt. Ska vi även vara tvungna att kräva resurser för att förlossningsvården här hemma ska vara säker? Jag hade hoppats att det var ett problem som var löst för länge sedan.
Det är mycket anmärkningsvärt att kvinnor i Sverige inte kan garanteras en trygg och säker förlossning. Inom vården finns kunskapen och erfarenheten av att erbjuda en säker och bra förlossning, men för det krävs resurser. Frågan måste helt enkelt prioriteras politiskt och ekonomiskt. Läkaren Cecilia Chrapkowska skriver klokt om frågan.
Vi i RFSU arbetar tillsammans med våra samarbetsorganisationer världen över för att alla ska få rätt till en säker och bra mödravård, något vi uppmärksammar under vår årliga barnvagnsmarsch den 8 mars. Även i år kommer vi att gå med barnvagnar över hela landet för att kräva att frågan om mödradödlighet ska prioriteras och att 800 kvinnor inte ska behöva dö dagligen på grund av att de saknar rätten till bra mödrahälsovård, säkra förlossningar eller saknar rätten till abort. Globalt sett är det ett stort problem då kvinnors reproduktiva och sexuella hälsa prioriteras inte prioriteras. I Sverige har vi låg mödradödligheten, men att personal vid förlossningen inte kan utföra ett bra arbete på grund av resursbrist som bidrar till att kvinnor inte hinner få smärtlindring, skadas under förlossningen eller får en traumatisk förlossningserfarenhet är inte acceptabelt. Ska vi även vara tvungna att kräva resurser för att förlossningsvården här hemma ska vara säker? Jag hade hoppats att det var ett problem som var löst för länge sedan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)